Det var en gång en knappmakerska
Handgjorda keramikknappar av Rebecca Liljefors
Mellan 1996-2002 tillverkade jag keramikknappar främst för stickat i samarbete med Ingvar Bengtsson och Varbergs Keramik. Min knappverksamhet har legat och slumrat så länge. Men en dag när en kvinna ringde och frågade om jag hade några knappar kvar, hon hade stickat en stjärntröja till sitt barnbarn och behövde mina stjärnknappar, tog tanken på att ta upp verksamheten igen fart. Jag har en del knappar kvar i lager och det vore så roligt om någon skulle kunna få användning av dem. Så på den här sidan kommer det inom kort finnas möjlighet att köpa mina knappar åter igen.
Vill du lära dig sticka?
Knapphetens varma stjärna
© Anders Rydell, text & foto 2001
Det finns mycket som kan väcka förundran. Till exempel att samma människor som lägger ner tid, engagemang och kreativitet på att sticka en vacker och välarbetad kofta för hand kan få för sig att förse den med plastknappar av enklaste slag.
Keramikverkstad i köket
Vid sitt arbetsbord i Uppsala anlägger keramikern Rebecca Liljefors moteld. En varm, eftertänksam och chosefri person skapar små konstverk i miniatyr: knappar i keramik, handgjorda i alla steg av processen. Men hur kommer man på idén att göra knappar till en födkrok? Båda Rebeccas föräldrar är konstnärer, och personalen på BB häpnade när den nyblivne fadern hämtade sin dotter i en rustik handgjord korg. Var det så att lusten till hantverket föddes samtidigt som hantverkaren, kanske? Som barn tillbringade hon många timmar rotandes i knappsamlingen hos en granne i Österbybruk. Med tiden blev Rebecca hemslöjdskonsulent, och kunskaperna kom väl till pass vid extraarbete i en välsorterad garnbutik. I garnbutiken såg hon hur kunderna på ett magiskt sätt drogs till den välfyllda knapplådan och fick iden att tillverka knappar.
Varbergs Keramik
”Världen är som gjord för keramiker, det finns eld, vatten, lera…”
Ödet sammanförde henne med en keramiker, Ingvar Bengtsson. Under en period pendlade hon mellan Uppsala och Varberg och assisterade i verkstaden där brännugnen gick varm. Hon ville göra något eget – varför inte knappar?
Den första designen blev den skira, spetsbladiga tulpanen – somliga uppfattar den som en lilja – som syns på några av bilderna. Idag finns ett tjugotal modeller i olika storlekar. Inspirationen kommer ibland från traditionella symboler, andra hittar hon genom att iaktta sin omgivning med formgivarögon. Tioårige sonen Ky bidrar också med ideér: ”Mamma, skulle inte den där kunna bli en knapp?”
Konstnärsflum
Rebecca Liljefors saknar varje uns av ”konstnärsflum” Samtidigt som hon kan slå fast att ”hantverk är materialiserad kärlek” är hennes egen kärlek till hantverkaryrket inte uppslukande. Det är en ensam sysselsättning, och hon kan sakna fikapauser med arbetskamrater och tryggheten i en fast inkomst. Säljprocessen är en del av yrket som hon känner en tydlig kluvenhet inför. Vid tiden för intervjun arbetar hon deltid som biblioteksassistent på Gränbybiblioteket; ”jättekul, det kräver en bred kunskap”. Osentimentalt konstaterar hon att hon nog inte har glöden att klara sig enbart på att göra knappar. Tillfrågad om alternativ nämner hon lite överraskande: ”Man kanske skulle läsa filosofi…” Efter ett ögonblicks eftertanke kommer fortsättningen: ”…men vad skulle man få för slags jobb på det?”
Drömmar?
När man ser Rebecca i arbete avtar förvåningen över filosofplanerna. Hon arbetar lugnt och metodiskt, och lyckas samtidigt berätta utförligt och koncentrerat om sitt hantverk. På ett medvetandeplan samarbetar händer och hjärna, på ett annat tillåts tankarna löpa fritt. Ostörd av intervjuaren hade hon förmodligen kommit in i ett meditativt tillstånd, medan knapp efter knapp får sin individuella puts och radas upp på torkplattan. Med ett lätt drömmande uttryck i ögonen säger hon plötsligt ”Världen är som gjord för keramiker, det finns eld, vatten, lera…” Men i nästa andetag ett nyktert ”… fast inte för oss små småföretagare förstås!” När vi samlar ihop anteckningsblock och fotoutrustning faller ögonen på ett musikinstrument i ett angränsande rum. Vi kommenterar, och Rebecca drar omedelbart en snabb trudelutt. På sitt, just det, knappdragspel.